Ni har väl inte missat...
http://snacksjon.com/blogg
Där finns just nu video på Gwenda och Ayah när de är på träning och bilder på de tre nya hästarna som anlände på gården för någon vecka sedan.
För att inte missa några inlägg på den nya bloggen, så följ den med Bloglovin här:
Ny adress!
www.snacksjon.com
Den är inte ritkigt klar än, men på god väg.
Den nya bloggen hittar ni också där, men en liten tid till ligger den på den här adressen.
En bild på Rá på Bärby.
Betesputs.
Här är det Lennart som kör med betesputs på hemhagens alla ängar. Riktigt fint blev det!
Regnig ridlektion. (Ella)
Idag har Olivia ridit Vija på volten där de först fick jobba med balans och takten i traven. Vilja är mest riden rakt fram som en väldigt stor 6:åring, så har hon fått ta tid på sig att växa klart och muskla sig ordentligt i sin egen takt. Men nu är det dags för Vilja att fortsätta sin utbildning och balns på böjda spår, hör utan tvekan dit.
Vilja är väldigt samarbetsvillig, bara hon förstår vad hon ska göra, så gör hon det med spetsade öron. Efter bara några varv i trav, så hittade hon rytmen och balansen på ett helt annat sätt och fick ännu mer steg. Jag tror att om man ger henne tid, så kan hon bli riktigt bra. Hon är inte frdig än, långt ifrån, men hon har mycket gång i sig.
Efter travträningen jobbade vi en aning med igångsättningar i tölt. Vilja fick gå i samlade skritt och sedan smyga igång i tölt. Målet var att få igång henne mjukt och sedan ta ner henne efter några steg och göra om. Igångsättningar och avsaktningar är viktiga i träningen och tränar både lydnad och kontakten mellan häst och ryttare. Vilja skötte sig väldigt fint.
Vår smarta höhäck.
Vi fodrar våra avelsston med både hösilage och hö under vintern. Hösilagebalar ställs ut i hagen, på olika ställen, så att marken inte trampas sönder och höet serveras i vår smarta höhäck.
Genom att bygga höhäcken på kortsidan av stallet, där höförrådet är och byta ut glaset, mot sjuktdörrar i plast, p fönstret, så kan vi enkelt slänga ut hö i höhäcken från höförrådet, utan att behöva släpa på hö eller ens gå ut. Väldigt smidigt!
Hästarna får hö även under sommaren och det är lustigt att de så gärna varvar färskt och friskt gräs, med torrt och tråkigt (i mina ögon) hö.
Eros från Snäcksjön
Gwenda
Hästar på vift (Ella)
Hur många gånger har man inte gett sig ut alla möjliga tider på dygnet, och letat hästar, som på något märkligt vis, lyckats ta sig ur hagarna?
För det första, vi har stora hagar, just nu går hästarna i en hage som är ungefär 10 ha.
Det finns mycket mat i hagarna, vilket borde vara en grundläggande orsak till att inte rymma.
Vi har ordentliga staket runt våra hagar, elstaket och gärdesgård och elstaketet är specialuppsatt med hårt spända eltrådar.
Igår, när jag hade varit inne i Östhammar och tränat och ätit lite middag med John och var på väg hem, så ringer pappa.
Klockan måste ha varit runt halv elva och pappa lät uppjagad.
Hästar lösa på Öregrundsvägen var i stort sett allt jag forstod.
Och mycket riktigt, när vi närmade oss avfarten till Snäcksjön på Örgrundsvägen, en 90-väg som är ganka vältrafikerad så stod det fyra glada hästar mitt ute på ängen, på andra sidan vägen.
Som tur var hade en granne, som också har hästar, redan hinnit ut till dem, fått på dem grimmor och höll dem stadigt.
Inte för att jag tror att de skulle ha gått någonstans, de gick med mat upp till magen och såg mycket lyckliga ut.
Från hagen hörde man dock Gwenda och Ayah, som inte är lika modiga och därför inte hade vågat följa med på något rymningsupptåg.
Jag ringde och väckte Linda och ledde hem hästarna, in med dem i hagen och sedan staketkoll. Vad hade hänt?
Hur hade de tagit sig ut?
Det visade sig att gärdesgården, längs med Öregrundvägen hade knäckts av och låg platt på backen i ca 20-30 meter. Hur det har gått till är en gåta, kanske har en bil kört in i den, men det syntes inga spår.
Nu får hästarna tills vidare gå inne i trädgården och mamma ojar sig över att de trampar sönder henes fina gräsmatta nu när det är så blött, men där har de både mat och vatten.
Mantra för dagen: Lite dramatik dör man inte av..
Handhästridning gone wild. (Ella)
Det var en utamning, för Frostrós är inte känd för att gå på direkt och Gwenda är väldigt orolig för att göra Frostrós upprörd då hon är högsta hönset i hagen.
Vad JAG ville och hade för planer för de båda damerna, tycktes dem tämligen ointressant.
I början var dte svårt att hitta någon balans i när hästarna skulle gå fram (Frostrós ville det helst inte och Gwenda vilel helst försöka sega och gå bakom Frostrós. Neej.) och jag kämpade med att hålla igång Frostrós när Gwenda väl gick fram och dra me mig gwenda när Frostrós väl kom igång i tempo.
På vägen hem gick det bättre (konstigt va?!) och Frostrós och jag galopperade till och med när Gwenda travade på ordentligt.
Sen kom hingsthagen och 9 dundrande unghingstar följde oss längs med staktee och helt plötsligt blev dte en väldig fart på tjejerna.
Gwenda drog iväg och eftersom hon inte lyssnade det minsta när jag försökte få henne att sakta av utan bara gasade på, och Frostrós inte direkt hängde med i hennes tempo, så var jag tvungen att släppa henne om vi inte skulle få en rejäl kollision.
Och då minsann, om inte fröken Frostrós vaknade till.
Hon tycktes tänka "VA!? Går Gwenda först!?" och pinnade på som en blådåre.
Två uppjagade ston hade jag helt plötsligt att försöka hålla lite koll på, med nio flåsande hingstar (nåja, de flesta av dem är ju faktiskt kastrerade) i hasorna.
Jag fick tag på Gwenda efter några hundra meter, när hon stannade och tittade misstänksamt på tygeln som hängde ner mellan frambenen på henne.
Och helt plötlsigt hade jag två lugna ston igen.
Det är roligt med handhästar! (Och tur att man rider på skogsvägar utan trafik..)
En dag i hästens tecken. (Ella)
12 stycken testiklar har, med ett obehagligt spall-ljud fallit ner på stallgolvet under Jannes kunniga händer.
6 stycken före detta hingstar går nu fråntagna sin manlighet, i hingsthagen. Stackarna.
Sen har det givetvis ridits också.
På Gwenda!
Jag på Gwenda och John på Frostrós.
De två är redan ett sammansvetsat par.
Gwenda och jag var kanske inte lika sammansvetsade, hon var extremt rädd för absolut ALLT ute.
Buskar, stenar, träd. You name it.
Hon hoppad eän hit, än dit och hade handbromsen i nästan hela ridturen.
Och jävla vad jobigt dte är att rida lätt.
Herregud vilka lårmuskler man får.
På slutet gick allt bättre och vi fick till och med till en galopp.
Härligt!
Vilja blev löslongerad och så var det me den dagen.
Hästar tillbaka på gården! (Ella)
I måndags hämtade John och jag hem Gwenda, Frostrós och Vilja.
Nu går de i hemhagen och äter upp sig (nej nej nej, inte bli tjocka, jag har fått strikta order om att de måste behålla sin atletiska kroppsform) på grönt gräs. För att det inte ska bli för mycket för dem får de stå inne under natten och tugga max på lite fjolårshö.
Vi kallar dieten "periodisk fasta".
Igår var jag ute och tog en ridtur på både Frostrós och Vilja.
Frostrós, som har fått oförtjänt mycket skit från både höger och vänster, gjorde mig positivt överraskad!
Visst, första hundra metrarna kändes det som om hon hade handbromsen i konstant, efetr att blivit tillsagd på skarpen och även fått beröm när hon lyssnade, blev hon dock på mycket bättre humör och vi red en kort, kul och "fartfylld" (med Frostrós mått mätt) sväng. Hon var helt ren i tölten, travade på bra och vi tog till och med en bit galopp. Frostrós var nöjd och glad, frustade på väg hem och fick väldigt mycket beröm.
En glad häst är en bra häst!
Vilja ochjag red ut på en lite längre sväng.
Hon är ju helt fantastisk den lilla fröken.
Så mycket vilja och power i den där "lilla" damen.
Apropå lilla.
Jag mäte henne före ridturen. Första mätningen sa 1,50 och andra 1,48.
Så där någonstans ligge rhon.Herrejisses, hon är verkligen hög.
och samtidigt ganska feminin och lätt.
Visst känne rman att hon har mycket kraft när man sitter på henne, men inte på något negativt vis.
Hon bär sig bra och har en oerhörd aktion.
ibland är det lätt att glömma bort att hon bara är fyra år i år..
Gwenda måste skos bak efter sin hovböld innan jag kan sätta igång henne igen.
Och hon är väldigt tunn efter ett maskangrepp och får mest gå och äta upp sig nu.
Min plan för de tre hästarna under sommaren är att Vilja ska få jobba mycket från marken och med traven.
Som handhäst, löslongeras, tömköras och så vidare.
Med Frostrós ska vi ha roligt. hon måste få leka och busa och få igång motorn.
Gångarterna är så pass klara att dte inte är några problem, får man bara ur den där handbromsen så kan hon bli en jättefin ridhäst.
Gwenda vet jag inte ritkigt med än, vi ska väl utvecklas tillsammans, hon och jag, så ja, det får nog bli planen för henne.
Rapportering från Bärby (Ella)
Igår red jag Vilja och Glod och Vilja har verkligen blivit väldigt fin.
Hon var mycket pigg och glad, lite larvig och försökte intala mig att allt från änder till ensilagebalar var oerhört otäcka.
Glod kändes stel och vi red bara en kort sväng och mest i skritt för att mjuka upp.
Ayah har vuxit sig ordentligt hög, går när jag var ute och klappade insåg jag att hon måste vara uppemot 150 cm, endast ett år gammal.
Eros har blivit valack och har börjat tölta. Enligt Eyvi är han väldigt fin och har mycket aktion. Jag ska rida honom imorgon hade jag tänkt.
Frostrós har jag inte ridit, men likväl pussat lite på och hon verkar ganska uttråkad och skulel behöva få lite nya utmaningar.
Roligt är att Isak befinner isg på gården, men gamla rid/tävlingshäst och fvår första uppfödning.
Han är så fin!
14 år gammal och rör sig precis som förr. Med mycket aktion.
Mer rapportering kommer ske under veckan.
Planer inför sommaren:
Alternativa träningsmetoder för häst - saxat ur Gladur 2006
Alternativa träningsmetoder med häst.
Av: Ella Brolin (skrivet för Gladur 2006)
Ibland kan ridningen kännas monoton, man kanske vill prova något nytt eller bara ha alternativ till hur man kan träna och motionera både sig själv och sin häst. För även om de flesta av oss har hästen som rid/kör- djur så behöver både häst och ryttare variation i träningen.
Här kommer jag presentera några lite ovanligare sätt för att få lite omväxling i vardagen.
Att cykla med häst
Tillbehör som krävs: En stadig cykel, en hjälm, kläder som täcker ömma delar av kroppen ifall en olycka skulle hända, en vattenflaska.
(Jag och Glitnir ställer upp och blir fotade under en cykeltur)
Att cykla med sin häst är utmärkt motion för både dig och hästen! Vad som är viktigt är att hästen är följsam och lyhörd, du vill inte att hästen varken ska springa före dig eller att du ska behöva dra den efter dig. Hästen ska gå avspänt med huvudet ungefär i jämnhöjd med din axel och på lös tygel följa med utan problem. Den ska lyssna på drivande och förhållande kommandon. En häst som är van att gå som handhäst brukar klara detta galant utan några som helst problem. Om din häst är av typen att den inte gärna följer med i allt för högt tempo utan tycker att husse/matte ska släpa den fram genom terrängen är det en fördel att träna följsamheten först utan cykel och sedan kanske ha en medhjälpare bakom som kan smacka på, alternativt peta lite med ett spö bakifrån så att hästen förstår vad den ska göra.
Om din häst tvärtemot helst vill vara först och inte bryr sig särskilt mycket om att hålla sig ur vägen för cykeln, är det viktigt att träna även detta från marken, då en häst som hamnar för långt fram kan hamna i ett läge där du, om du försöker ta tag i den för att få stop på den, endast uppnår att hästen böjer sig in mot framhjulet, i värsta fall med en krasch som resultat. Träna på att hästen inte går över dig och att den respekterar ditt utrymme och under inga omständigheter kliver in i det från marken och alltid håller sig bakom dig och stannar när du stannar när du leder den.
Jag cyklar alltid med mina hästar i träns för att man har mycket bättre kontroll med träns än med grimma, om något skulle hända. Då fäster jag tygeln i ena bettringen och trär den genom den andra, precis som vid handhästridning. Jag har alltid hästarna på höger sida, dels för att jag är starkare i högerhanden och har lättare att cykla med endast vänsterhanden då det behövs, men även för att då får jag hästen ut mot dikeskanten och slipper bekymra mig särskilt mycket över trafiken. Jag håller alltid tygeln med båda händerna, och låter min högerhand sköta hästen och har ett långt "säkerhetsglapp" mellan höger och vänsterhanden. Högerhanden har ett fastare tag om tygeln medan den vänstra endast håller i tygeln lätt utifall hästen skulle rycka till/snubbla/dra iväg så att man inte far efter med cykeln och skadar sig.
Hästen jag cyklar mest med är hingsten Glitnir, med honom har jag även cyklat kortare sträckor längs med hårdare trafikerade asfalterade 90-vägar, utan några problem, men för att göra sånt måste man kunna lita till 100 % på sin häst och veta att den lyssnar i alla lägen samt att man som cyklist är både stadig och trygg.
Glitnir och jag cyklar nu sträckor på ca 15 km per gång, men avancerar sakta men säkert för varje gång, det låter kanske inte så mycket, men ha då i åtanke att för honom blir det 15 km i ökad trav/galopp med ytterst få vilosträckor (vet ni hur svårt det är att cykla i skritt?). Jag rekommenderar med att man börjar med kortare sträckor på otrafikerade vägar och jobbar sig upp i både hastighet, längd och avancerade vägval ju vanare och tryggare man känner sig på cykeln.
För Glitnir och mig har cyklingen blivit ett sätt att träna upp konditionen tillsammans på ett roligt och ur belastningssynpunkt skonsamt sätt. Kombinationen jag cyklaroch han springer är perfekt i ansträngingsförhållandet, när jag cyklar lugnt och energisnålt så travar han i ett lugnt och icke ansträngande tempo, när jag cyklar på så blir han tvungen att trava på i ökad trav och när jag tar ut mitt max (gärna med svag nerförslut om jag ska vara ärlig) så får Glitnir galoppera i högsta hastighet. Vi båda får ut ungefär samma träning av rundan.
Vad du uppnår:
Bättre kondition och uthålliga muskler. Att ha möjlighet att jobba upp sin hästs kondition utan att belasta den från ryggen är optimalt. Hästen jobbar i naturlig form och i ett tempo som gör att hjärtat stärks och konditionen blir bättre, utan att samtidigt behöva bära upp tyngden av en ryttare. Det är ett perfekt sätt att sätta igång hästar efter en vila, jobba igång ston som varit mammalediga, mjukstarta konvalescenter eller bara få bra och skonsam konditionsträning som variation i grundträningen. Långa sträckor i trav är dessutom ett perfekt sätt att få igång hästens fettförbränning och få ner vikten på överviktiga hästar. Det finns inga hästar som inte passar att cykla med. För din del stärks din egen kondition och fettförbränningen ökar, och ju mer ork du får, desto piggare och gladare blir du och ju mer i form du kommer, desto bättre blir du på hästryggen!
Att tänka på:
Cykla inte på för hårt underlag, det är onödig belastning för hästens leder, senor och ben. Gå inte ut för hårt, det ska vara roligt att jobba med sin häst! Sätt alltid säkerheten först, att cykla med sin häst är roligt men inte helt ofarligt (men vad är egentligen det när det gäller hästar?), olyckor kan hända och man får ta det säkra framför det osäkra, känns det osäkert, ta hjälp, hoppa av cykeln och gå en bit eller sänk tempot en aning. Gör det bästa för att skydda dig ifall du skulle cykla omkull, använd alltid hjälm och skydda armar och ben så att du slipper otäcka skrapsår om olyckan skulle vara framme. Drick ordentligt med vatten och låt även hästen få en paus för att pusta ut lite.
Att springa med häst
Tillbehör som krävs: Knappast inga, här kan du välja själv om du vill springa med hästen i grimma eller träns. Se till att ha ett par bra löparskor så att du inte får ont i fötter eller knän.
(Här springer jag så snabbt att kameran bara fångar Gwenda, hej och hå!)
För dem som har en bättre grundkondition och som känner sig lite osäkra på det där med cykling, så går det lika bra att ut och springa med sin häst. Egentligen gäller samma saker som vid cyklingen, hästen ska vara följsam och lyhörd för dina kommandon. Skillnaden är att här kan du helt välja din egen terräng, ut och spring i skogen, kör intervallträning, spring slalom runt träd och försök att hålla ett så pass högt tempo bitvis att hästen måste galoppera för att hänga med. Här krävs det ju mycket mer av dig än av hästen och du får räkna med att komma hem bra mycket svettigare n vad din fyrbente vän gör.
(Såhär kan det se ut om man har en häst som verkligen inte vill springa och det är snöstorm ute. Det här sker dock under en veterinärbesiktning då pappa Lennart fick dra med sig Hekla som inte ville springa och mamma Malou fick springa efter med longerpisk för att jaga på lite. Hur det gick? Hon gick igenom och fick nya trevliga ägare.)
Vad du uppnår:
Här är det framförallt din kondition och fettförbränning som kommer förbättras avsevärt. Även om hästen inte tar ut sig lika mycket som när du cyklar så är säkerheten betydligt större och när du väl kommit upp i tempo så blir en mils rutt en bra bit för hästen att trava på i också. Om du springer i vanliga fall blir det dessutom extra roligt med lite sällskap på vägen!
Att tänka på:
Ta inte ut dig för hårt (i värsta fall får väl hästen bära dig hem om du inte orkar mer), drick ordentligt med vatten före och börja med kortare sträckor och avancera sakta upp i tempo och distans.
Att simma med häst
Tillbehör som krävs: Jag föreslår en repgrimma och ett långt grimskaft, alternativt longerlina. Här krävs det dessutom att man har tillgång till vatten som är någorlunda lätt att ta sig i med inte allt för otäck botten samt väder som tillåter bad.
(Perla på väg hem från en simtur i Snäcksjön)
Att simma med häst är väl något av en dröm för de flesta. Vissa har provat och vissa tycker att det verkar lite för farligt. Har man möjlighet är det dock det allra bästa sättet att träna sin häst om man letar efter ett skonsamt men effektivt träningssätt där hästen får använda hela kroppen, både bygga muskler och stärka konditionen med noll form av belastning. Hästar "töltar" när de simmar så det är ju även gångartsmässigt en mycket god variation till de flesta markjobb, då hästarna i vanliga fall arbetar i trav.
Alla hästar är dock inte förtjusta i att bada och simma och jag tycker att det är dumt att tvinga i en häst som uppenbarligen visar att den tycker det är otäckt med vatten, vi vill ju ändå att träningen ska vara rolig för både oss och hästen. Är hästen dock bara en aning tveksam får man successivt vänja i hästen och ge mycket beröm när den själv försöker plaska och utforska vattnet.
(Jag och perla på väg ut i Snäcksjön)
När jag simmar med mina hästar leder jag alltid ut dem i vattnet och när jag inte bottnar längre så simmar jag iväg ut i sjön, jag har en longerlina fäst i hästen och ser till att jag får ett ordentligt försprång på flera meter innan jag låter hästen följa efter. Med vissa hästar är det enkelt. Lilla Aradís hoppar nästan i vattnet och simmar så energiskt att man aldrig behöver övertala henne det minsta att komma med, med andra är det svårare. Glitnir har inte alls den mest effektiva simtekniken och det har hänt att han ser ut att tro att det jag egentligen är ute efter är att dränka honom, och inte att ge honom "rolig och bra variation i träningen"... Då är det inte lika lätt att motivera honom att ta det där sista klivet ut i vattnet när bottnen tycks försvinna under honom och han måste simma.
(Rán gillade att stå och plaska lite innan hon ville simma)
När man är i vattnet så är man väldigt utsatt och här är det verkligen viktigt att man ser till att ta säkerheten i första hand. Skräckscenariot är att hamna framför hästen och få en virvlande hov i huvudet och bli medvetslös.
Så nummer ett, HÅLL ALLTID ETT ORDENTLIGT SÄKERHETSAVSTÅND TILL DIN HÄST!
Låt gärna hästen simma runt dig, men inte gärna mot dig om du är stilla i vattnet, gör den det och du känner att du hamnar för nära så brukar det fungera att skvätta ordentligt med vatten mot hästen och smacka och låta för att få den att ändra kurs ifrån dig. Med Aradis simmar jag ut till mitten av sjön och "longerar" henne där, jag kan öka och sänka tempot och byta varv utan problem. Med Glitnir är det inte lika lätt, han är starkare i halsen och ibland måste jag verkligen ta i för att han inte ska simma iväg med mig hängandes på släp. Med honom är det enklast att simma före och försöka få honom att följa mig, men som sagt, på behörigt avstånd, oftast simmar hästarna i stora serpentiner efter mig och då har man inga som helst problem att hålla rätt hastighet.
Hur länge man kan simma med sin häst är väldigt individuellt, regeln är att de orkar mer än man tror, men det är dumt att gå ut för hårt i början. Med Aradis simmar jag 20 minuter, med Glitnir 15 och med mammalediga Perla så tar jag bara en kortrunda för att hon ska få svalka sig.
När du simmar in mot stranden igen kan det vara enklast att låta hästen simma först och bara glida in efter, eller om du är lite modig, simma upp intill hästen och ta ett mantag och låta hästen dra dig in till stranden. För att inte hamna i farozonen för frambenen så är det enklast att simma upp intill lite bakifrån så att du är ur skottlinjen.
Vad du uppnår:
För hästen är det här den absolut bästa träningen ur uppbyggnad och belastningssynpunkt. Precis som för människor är simning oerhört effektiv träning och din häst lär vara rejält flåsig när ni kommer upp ur vattnet. Hela kroppen får jobba, bara att hålla sig ovanför vattnet är ett jobbigt för hästen och att sedan hålla ett tempo kräver att både muskler jobbar och konditionen prövas. Inget är bättre för konvalescenter att göra än att simma, ingen belastning och stor utdelning både för kondition och muskler. Hästen blir även smidig i kroppen av att simma. För dig så beror det mycket på hur mycket du simmar eller hur stilla du är. Simningen i sig skiljer sig inte från annan simning. Den är både bra för kondition, fettförbränning och muskler.
Att tänka på:
Säkerhet, säkerhet och ännu mera säkerhet. Simningen kräver koncentration från din sida så att du hela tiden vet var hästen är på väg och att du har koll på att du inte hamnar ivägen. Ditt säkerhetsutrymme får aldrig tullas på. Är det väldigt mycket sjögräs kan vissa hästar tycka det är otäckt och nästan fastna med bakbenen.
Andra roliga saker att prova med sin häst som kanske inte är lika ovanliga:
Longering, gärna lös på tex en ridbana för att få ösa på lite i tempo. Kan göras med fler hästar samtidigt.
(Olivia löslongerar Aradis)
Löshoppning, roligt för både oss och hästarna och bra gymnastik för dem att hoppa över småhinder lösa. Kan även göras med flera hästar samtidigt.
(Aradis och Glod flyger tycker att det är roligt att hoppa)
Tömkörning, bra sätt att träna lydnad, kommandon och lyhördhet med sin häst från marken.
(Jag tömkör Perla 2002)
(Perla och jag igen)
Körning, att köra in sin häst är både jätteroligt och en väldigt bra variation till ridningen.
(Jag och Thori vid första körturen)
(Första körturen)
(En härlig körtur med Thori)
Rida/köra med handhäst/ar, har man flera hästar som ska motineras är det jättebra motion för dem att få följa med som handhästar då och då. Man kan ha med flera handhästar om man är van att rida med handhäst och slå flera flugor i en smäll. Perfekt för unghästar att bygga upp kondition och lära sig att följa med.
Vilja på Bärby (Malou)
förresten, liten och liten..
är hon 1.48?
För att vara islandshäst är Vilja snarast O F A N T L I G ! ! !
när islänningar är runt 130-135 cm
men, hon rör sig ganska fint va..:-)
på bilden tagen i jan 2009
min halva rör sig helt otroligt bra
om Ellas halva vet jag inte så noga hahaha ;-)
Lina rider lektion för Ella
Badande hästar och människor (Lina)
Ofeigur var väldigt skeptisk till vattenslagen och kastade sig gärna bakåt
Blöta och glada (ofeigur th vattar th)
Shampoo såklart oxå =)
Vattar tror att han är en krokodil ;p
Ofiegur var en aningens skeptisk till att gå ner i Snäcksjön
Men med lite övertalning så...
Vattar var inte lika kinkig
men simtekniken var inte den bästa
Ofeigur tyckte det var riktigt roligt när han väl kommit i och förstått hur man simmar
badmys
Sol och bad på Snäcksjön (Ella)
Jag och en kompis till mig tvättade Perla och Gwenda i solen idag.
Sen fick Gwenda bada i Snäcksjön.
Lilla Gwendolyn var dock inte modig nog att följa med..
Aradis (olivia)
Idag fick jag komma nära.
Det tog en och en halv timme, tålamod och en hel del sjungande.
Men tillslut kom hon. Rakt emot mig. Efter att ha dragit sig undan ända sen fölet kom. Känslan var underbar.
Fina Aradis. Så beskyddande. Så rädd om sin lilla dotter.
Det älskar jag henne för. Det, och hundratals andra saker. Som bara hon har.
<3