Snäcksjöns Islandshästar

Hästar som rymmer, tycks vara ett återkommande inslag här i trakterna.
Hur många gånger har man inte gett sig ut alla möjliga tider på dygnet, och letat hästar, som på något märkligt vis, lyckats ta sig ur hagarna?
För det första, vi har stora hagar, just nu går hästarna i en hage som är ungefär 10 ha.
Det finns mycket mat i hagarna, vilket borde vara en grundläggande orsak till att inte rymma.
Vi har ordentliga staket runt våra hagar, elstaket och gärdesgård och elstaketet är specialuppsatt med hårt spända eltrådar.

Igår, när jag hade varit inne i Östhammar och tränat och ätit lite middag med John och var på väg hem, så ringer pappa.
Klockan måste ha varit runt halv elva och pappa lät uppjagad.
Hästar lösa på Öregrundsvägen var i stort sett allt jag forstod.
Och mycket riktigt, när vi närmade oss avfarten till Snäcksjön på Örgrundsvägen, en 90-väg som är ganka vältrafikerad så stod det fyra glada hästar mitt ute på ängen, på andra sidan vägen.
Som tur var hade en granne, som också har hästar, redan hinnit ut till dem, fått på dem grimmor och höll dem stadigt.
Inte för att jag tror att de skulle ha gått någonstans, de gick med mat upp till magen och såg mycket lyckliga ut.
Från hagen hörde man dock Gwenda och Ayah, som inte är lika modiga och därför inte hade vågat följa med på något rymningsupptåg.

Jag ringde och väckte Linda och ledde hem hästarna, in med dem i hagen och sedan staketkoll. Vad hade hänt?
Hur hade de tagit sig ut?

Det visade sig att gärdesgården, längs med Öregrundvägen hade knäckts av och låg platt på backen i ca 20-30 meter. Hur det har gått till är en gåta, kanske har en bil kört in i den, men det syntes inga spår.
Nu får hästarna tills vidare gå inne i trädgården och mamma ojar sig över att de trampar sönder henes fina gräsmatta nu när det är så blött, men där har de både mat och vatten.

Mantra för dagen: Lite dramatik dör man inte av..