Löshoppning.

Löshoppning är bra gymnastik för hästarna och nyttig träning.

Gwenda och Ayah




Frostrós är visst smidig!


Man tror kanske inte det här om Frostrós, men vill hon så kan hon.




Ayah


Alice är alltid med, mer eller mindre önskad.


Badande hästar.


Frostrós tyckte det var skönt att bada.



Ända tills det var dags för henne att simma och hon sjönk som en sten..


Vilja var snabb upp och visade upp sig lite när hon var  nybadad


Vacker är hon!


Sen var dte väldigt skönt att rulla.




Gwenda tycker om att stå och plaska läänge innan hon hoppar i.


Men sen är det skönt i vattnet.




Vacker är hon!

Ayah Ike från Snäcksjön (Ella)

Några bilder på Ayah från April när hn var på Bärby.





























Handhästridning gone wild. (Ella)

Igår red jag ut på Frostrós och hade Gwenda osm handhäst.
Det var en utamning, för Frostrós är inte känd för att gå på direkt och Gwenda är väldigt orolig för att göra Frostrós upprörd då hon är högsta hönset i hagen.
Vad JAG ville och hade för planer för de båda damerna, tycktes dem tämligen ointressant.

I början var dte svårt att hitta någon balans i när hästarna skulle gå fram (Frostrós ville det helst inte och Gwenda vilel helst försöka sega och gå bakom Frostrós. Neej.) och jag kämpade med att hålla igång Frostrós när Gwenda väl gick fram och dra me mig gwenda när Frostrós väl kom igång i tempo.
På vägen hem gick det bättre (konstigt va?!) och Frostrós och jag galopperade till och med när Gwenda travade på ordentligt.

Sen kom hingsthagen och 9 dundrande unghingstar följde oss längs med staktee och helt plötsligt blev dte en väldig fart på tjejerna.
Gwenda drog iväg och eftersom hon inte lyssnade det minsta när jag försökte få henne att sakta av utan bara gasade på, och Frostrós inte direkt hängde med i hennes tempo, så var jag tvungen att släppa henne om vi inte skulle få en rejäl kollision.

Och då minsann, om inte fröken Frostrós vaknade till.
Hon tycktes tänka "VA!? Går Gwenda först!?" och pinnade på som en blådåre.
Två uppjagade ston hade jag helt plötsligt att försöka hålla lite koll på, med nio flåsande hingstar (nåja, de flesta av dem är ju faktiskt kastrerade) i hasorna.
Jag fick tag på Gwenda efter några hundra meter, när hon stannade och tittade misstänksamt på tygeln som hängde ner mellan frambenen på henne.
Och helt plötlsigt hade jag två lugna ston igen.
Det är roligt med handhästar! (Och tur att man rider på skogsvägar utan trafik..)

En dag i hästens tecken. (Ella)

Idag har jag sett kastrationer till leda.
12 stycken testiklar har, med ett obehagligt spall-ljud fallit ner på stallgolvet under Jannes kunniga händer.
6 stycken före detta hingstar går nu fråntagna sin manlighet, i hingsthagen. Stackarna.

Sen har det givetvis ridits också.
På Gwenda!
Jag på Gwenda och John på Frostrós.
De två är redan ett sammansvetsat par.
Gwenda och jag var kanske inte lika sammansvetsade, hon var extremt rädd för absolut ALLT ute.
Buskar, stenar, träd. You name it.
Hon hoppad eän hit, än dit och hade handbromsen i nästan hela ridturen.
Och jävla vad jobigt dte är att rida lätt.
Herregud vilka lårmuskler man får.
På slutet gick allt bättre och vi fick till och med till en galopp.
Härligt!

Vilja blev löslongerad och så var det me den dagen.

Och så några bilder.. (Ella)

Gwenda, tillbaka på Snäcksjön.


Är det mat du har där i handen matte?


Gud vad gott att äta hösilage istället för gräs..


Det var full fart i hagen. Bockar, bakutsparkar och galoppvändor.


Vackra Gwenda.


Hästar tillbaka på gården! (Ella)

Åh vad det är underbart att titta ut och se hästarna beta utanför sovrumsfönstret.

I måndags hämtade John och jag hem Gwenda, Frostrós och Vilja.
Nu går de i hemhagen och äter upp sig (nej nej nej, inte bli tjocka, jag har fått strikta order om att de måste behålla sin atletiska kroppsform) på grönt gräs. För att det inte ska bli för mycket för dem får de stå inne under natten och tugga max på lite fjolårshö.
Vi kallar dieten "periodisk fasta".

Igår var jag ute och tog en ridtur på både Frostrós och Vilja.
Frostrós, som har fått oförtjänt mycket skit från både höger och vänster, gjorde mig positivt överraskad!
Visst, första hundra metrarna kändes det som om hon hade handbromsen i konstant, efetr att blivit tillsagd på skarpen och även fått beröm när hon lyssnade, blev hon dock på mycket bättre humör och vi red en kort, kul och "fartfylld" (med Frostrós mått mätt) sväng. Hon var helt ren i tölten, travade på bra och vi tog till och med en bit galopp. Frostrós var nöjd och glad, frustade på väg hem och fick väldigt mycket beröm.
En glad häst är en bra häst!

Vilja ochjag red ut på en lite längre sväng.
Hon är ju helt fantastisk den lilla fröken.
Så mycket vilja och power i den där "lilla" damen.
Apropå lilla.
Jag mäte henne före ridturen. Första mätningen sa 1,50 och andra 1,48.
Så där någonstans ligge rhon.Herrejisses, hon är verkligen hög.
och samtidigt ganska feminin och lätt.
Visst känne rman att hon har mycket kraft när man sitter på henne, men inte på något negativt vis.
Hon bär sig bra och har en oerhörd aktion.
ibland är det lätt att glömma bort att hon bara är fyra år i år..

Gwenda måste skos bak efter sin hovböld innan jag kan sätta igång henne igen.
Och hon är väldigt tunn efter ett maskangrepp och får mest gå och äta upp sig nu.

Min plan för de tre hästarna under sommaren är att Vilja ska få jobba mycket från marken och med traven.
Som handhäst, löslongeras, tömköras och så vidare.

Med Frostrós ska vi ha roligt. hon måste få leka och busa och få igång motorn.
Gångarterna är så pass klara att dte inte är några problem, får man bara ur den där handbromsen så kan hon bli en jättefin ridhäst.

Gwenda vet jag inte ritkigt med än, vi ska väl utvecklas tillsammans, hon och jag, så ja, det får nog bli planen för henne.


RSS 2.0