Snäcksjöns Islandshästar

Jaa, det var dramatik det
Gwenda stod inne på volten och den lilla hade på något outgrundligt vis trillat ner, under den understa brädan i staketet och in i hagen där de andra gick. Och det hände just där det är brant och stenigt och svårgått och trångt.

Det var hysteriskt innan vi fick ihop sto och föl igen. Den andra stona var enormt upphetsade och sprang i full fart fram och tillbaka, Gwenda var minst sagt orolig för sitt föl. Hon har inte lärt sig att vara aktsam om människor och nu hade hon dessutom en guldklimp som betyder mest av allt att värna om, så jag kunde inte hålla henne, utan var tvungen att släppa henne inne i hagen. Hon gick i cirklar runt sitt föl och vaktade henne mot de andra stona.
Matilda och jag var ensamma att försöka lösa det och våra hjärtan hade åkt så högt upp i halsen att det tryckte ihop andningsvägarna.. Vi lyckades till slut, men då var vi båda helt färdiga och upprivna.

Efteråt föll Matilda ihop på sin säng och ville inte prata alls.

Alice skulle trösta och kom in i hennes nya rum, sprang med leriga tassar runt runt på hennes nya vita matta.
Jag trodde att jag skulle få dåndimpen, men sedan kom jag på att jag redan hade fått det, det här var grädde på moset.. Jag satte mig på mattan och skrubbade och skrubbade den och fick bort det mesta.

Jag var så slut att jag bara grät

Inget roligt slut på en annars så underbar dag.

Gwenda fölade 29 februari.Det finns ett skäl till varför våren är en bättre föltid..
Det är bättre väder, det är varmare och det finns färskt gräs som är proteinstinnt!
Sedan Gwenda fölat har det duggat hela tiden! Hela tiden! Dugg dugg dugg dugg.
Gwendolyn, som det lilla stofölet ska heta, har bara kunnat vara ute några timmar åt gången. Det duggar hela tiden och vätan äter sig långsamt in. Efter ett tag börjar hon huttra och måste in igen. Idag var hon ute 4 timmar, sedan var det in i stallet. Där sjönk hon ner på höet och somnade, upp och äta och pladask sover hon på nytt.

Direkt jag såg henne och innan vi visste om det var ett sto eller en hingst sa jag, är det ett sto ska hon heta Gwendolyn. Idag ringde Anneli och utan att veta om vad jag sagt, föreslog hon att fölet skulle heta Gwendolyn. Så sammanstrålade våra tankar än en gång..



Gwendolyn är pigg, livlig, nyfiken och har drive. Inget mjäk där inte.
Imorgon får hon gå ut på nytt och jag hoppas hoppas hoppas på torka och lite vårvärme..



Igår var vet. Janne Persson här (han är ute och "luftar sina kunskaper, man kan inte bara vara pensionerad!") och hjälpte Gwenda, som inte hade släppt efterbörden. Han gav henne både lugnande och hopdragande. Det kändes som hon skulle trilla omkull, (och då gav han henne lugnande som var lagom för en 400-kilos häst och hon väger väl nästan det dubbla) Hon lyckades stå på benen som tur var för mig, som höll i henne...
Med mycket liten hjälp av Janne krystade hon ut efterbörden som var hel. Skönt.

Sedan har vi våra unga casanovor, Ur och Ra, som har vuxit på sig alldeles för mycket och har hoppande hormoner.. De försöker betäcka resp. mammor. Det går alls inte för sig, de måste skiljas åt nu. Så de får nu stå inne ett tag. Det här är inte min vanliga väg att sära på sto och föl, vi brukar göra en långsam avvänjning i vanliga fall. Men dessa unghingstar är lite för försigkomna för att kunna göra det den vägen. Så snart det är möjligt - och efter att Glod och Frostrós åkt - flyttar vi över dem i fållan i hingsthagen och så får de gå där tillsammans med några av hingstarna ett par veckor, innan de släpps ihop med de andra hingstarna.

På torsdag kör Peter Mesch, som har en del av sina hästar här på Snäcksjön medan han förhandlar om ett nytt ställe att arrendera, Glod och Frostrós till Bärby. Hreggi ska träna dem. Frostrós är grundriden hemma, men nu ska hon ridas in färdigt och sedan säljas. Ella säjer att hon är en himla trevlig ridhäst och har bra och rena gångarter och är positiv att rida. Hon blir en bra ridhäst till någon lycklig ägare så småningom.

Glod ska tränas för att ev. visas i augusti. Det känns skönt att det är på gång.

Fast mest talar Hreggi om Vilja, Kjarni-sonen Kolgrimur från Slätterne's dotter, vår Perla frá Bakka är mamma. Hreggi berättar att hon är jättefin, har bra gångarter, (töltar rent från början) och kan bli riktigt bra. Satsa på henne först och främst, råder han.

Så, det var dagens skör, nu väntar film och vila.

Imorgon är en annan dag.