Snäcksjöns Islandshästar

Ack ja denna Aradis, som är så beskyddande mot alla faror. Fölet har man i princip bara kunnat se med kikare och på långt håll, eller bara rumporna på såväl Aradis som fölet.
Men när jag fick höra att Aradis varit  n ä s t a n  inne i stallet, men sedan vänt när hon såg att Lina (=människa) var i stallet så tvärvände hon och stack ut i hagen igen.
Att försöka mota in henne, när hagen är enorm som den här är och man bara är en ensam människa låter sig inte göras. I varje fall inte när man har att göra med en häst som inte vill bli tagen.
Och så var Aradis den första tiden med sitt förra föl också.

Jag måste helt enkelt outsmart her!

Så här gjorde jag;
Jag öppnade porten ut från höförrådet, som ligger vägg i vägg med stallet, ca en halv meter .
När grinden är öppen står den för porten så ingen häst kan förirra sig in dit.
Jag gjorde i ordning kraftfodret, öppnade grinden och ropade på hästarna.
Naturligtvis kom Gwenda och Perla in direkt och jag ställde in dem i deras boxar.
Gick in och ställde mig i höförrådet.
Ropade en gång till och hörde Aradis komma, stod absolut stilla medan hon gick genom grindöppningen, med fölet i släptåg.
Jag gled ut genom porten som stod på glänt
och stängde grinden.
När Aradis fick syn på mig, tvärvände hon för att sticka ut i hagen igen.
Till sin förvåning insåg hon att grinden var stängd!!
Så hon fick vända och gå in i stallet, in i sin box.
Väl därinne åt hon i lugn och ro.
Och jag kunde pilla och klia på fölet.
Och lyfta på svansen, för att få se vad det var för kön på det lilla underverket.
Det är ett STO!!!
2 stoföl av 2 möjliga, mycket ovanligt här på Snäcksjön.. och mycket glädjande också.



lite närmare bild på stofölet
Och vilken tjock och lurvig päls!





det var inte lätt att hålla i Aradis som trampade runt runt och samtidigt med en hand försöka ta bilder på fölet.
Så fort jag släppte henne, så drog hon iväg och så var det bara rumpor återigen..