Krumsprång, lastning och härlige Glitnir! (Ella)
Igår var det full fart här i stallet.
Efter att jag kom hem från jobbet bar dte raka vägen ut i stallet. Först skulle det ridas. Matilda red Blakkur och jag tog premiärturen på Pärla. Vi red vicklingebackarna och allt var frid och fröjd Inte för att Pärla var särskilt intresserad av att egentlkigen göra dte jag vile, men hon var relativt samarbetsvillig. Men någon tölt var hon inte intresserad av, däremot verkade hon förvånad över att jag faktiskt drev i galoppen och ville att hon skulle ta i. Traven och galoppen var i övrigt jättefina.
På slutet av turen kände jag att hon inte riktigt brydde sig om vad jag ville att n skulel göra. Som tex att stå still när jag sa det, gå fram i det tempo jag ville etc etc. Jag bad Matilda rida lite i förväg och bad Pärla stå still. Nähä, det hade hon ingen lust med. Först började hon trampa och stegra sig. Varpå jag sa ifrån mycket bestämt. Och då flög den lilla damen i luften. Hon bockade och kastade sig och sparkade bakut. Världens krumsprång. Jag lät inte dte bekomma mig nämnvärt utan koncentrerade mig på att få henne att göra dte jag bett henen om från början. Att lyssna på mig och jag kompromissad einte en millimeter. Pärla blev alltmer frustrerad och förbannad och den söta lilla damen var helt plötsligt en förbannad häst på 350 kilo som inte ville samarbeta för fem öre. Hon höll på så i säkert en kvart och gjorde sit tbästa för att få av mig. Hon var löddrig både på halse och huvudet. Så fort hon försökte få av mig var jag rätt hård på henne och visade tydligt att ett sånt beteende inte är okej. Till slut gjorde hon det jag bad henne om, om än inte helt muntert, men iaf så gav hon sig på den punkten och töltade dessutom helt rent iväg. Då hoppade jag av och ledde henne vägen hem.
Det är första gången jag rider en häst som verkligen ville få av mig och gjorde sitt bästa. Men det har varken avskräckt mig elelr något annat. Pärla är inte dum, hon vilel skrämmas och lyckades inte. Vi kommer nog ha några kamper till framöver sen tror jag att hon kommer inse att det inte leder någonvart mer än att det blir väldigt jobbigt för henne. Jag sitter (peppar peppar) där jag sitter och ger mig inte, inte blir jag rädd heller. Det ska verkligen bli roligt att se hur det hela utvecklar sig.
När vi kom hem så tog vi Thori, Vattar, Aradis, Glod och Sorti och löshoppade dem nere på volten. Det är andra gången Thori löshoppas och oj vilken skillnad sen sist! Nu ville han och gjorde sitt bästa. Även om det var tungt och jobbigt för honom (högt tempo och tungt underlag) så hängde han med hela tiden. Vi höll säkert på i nästan en halvtimme med några pauser där hästarna fick pusta, gnaga på gräset i kanterna medans vi gjorde om hindren. Sorti har nog aldrig tidigare blivit löshoppad och jag har sagtd te förr men säger dt igen, är den hästen verkligen en islandshäst? Han påminner mer om en arab än någont annat. Han var dessutom en riktig surgubbe, som sparkade bakut såfort någon av de andra hästarna kom för nära. Aradis, Glod och Vattar pinnade på, gjorde det de skulel och var heta på hindren. Alla tre har god hoppteknik och tycker att det är roligt att hoppa. Dessutom är de väldigt okomplicerade att göra sånt med, de bara hänger med och gör som de ska.
Sen tog jag Glitnir och löslongerade honom på lilla volten. Jag hade tagit med inspänningen och hade tänkt spänna in honom. Men se såg jag atthan faktiskt ick bätter utan. Däremot så ska jag nog longera med gummisnodd någon gång bara för att få honom att söka sig neråt och länga överlinjen även i traven.
Idag började dagen helt fel, jag försov mig och var inte riktigt på hugget på förmiddagen. Hade en hel del att fixa med under dagen och klockan fem skulle jag vara ute i Aspö och lastträna Tyra och Tindra.
Det var jättekul och gick jättebra, lastträna är min grej tror jag. INgen av dem hade egentligen några större problem emd at tänka sig att gå in i transporten även om ingen av dem hade någon lust med det öht från början. Med lite träning på att gå fram och backa så stod de snart i transporten och backade ur och gick in på kommando både med mig och med alla mattar.
Det är roligt när man hittar en teknik som inte är dte minsta våldsam eller otrevlig och som man trivs med som fungerar på hästarna. Att alaltid ge hästarna ett val, göra det man ber om eller inte/strunta i det. Det spelar ju inet mig någon roll om Tindra hellre står på bakbenen och snurrar än går in i transporten. Det blir ju bara mer jobbigt för henne. För när hon väl är i transporten, det är först då hon får vila. Det brukar hästran förstå snabbt. I transporten är det lugnt och behagligt, utanför den får man jobba. Dte är alltid lika roligt och inspirerande att jobba uppe i Aspö. Precis som i Forsmark, med fika och stallprat och en massa skratt.
Väll hemma hade klockan hunnit bli mycket och jag hann bara med glitnir idag på kvällen. Jaghade eventuellt tänkt rida Thori också, men han har fått gå så mycket förra veckan att han fick en vilodag idag.
Jag red Glitnir på skogsvägen och bestämde mig för attd els träna på det som Hreggi sa samt rida ett fyrgångsprogram, hur bra man nu kan göra det på spår rakt fram. Men iaf träna på övergångarna och hålla de tempon som är tänkta (varken min eller Glitnirs favoritsyssla), jag har nämligen hört att kort tempo inte betyder ökad tölt ;)
Glitnir var som en dröm. Positiv och avslappnad men med mycket energi. Det enda som jag saknade var mer mjuk explosiv energi och bakbensaktion i korta tempot i tölt. Men där ville jag helelr inte samla honom och pressa honom, utan "lullade" mest och fokuserade på att få rätt tempo och mjuk tygelkontakt. Traven var perfekt. Rätt tempo med mycket sväv och aktion och en helt okej form. Han kändes som han bar rätt och ryggen sviktade. Bäst hittills tror jag! Skritten var bättre innan både tölten och traven då han klev på mer än han brukar göra, dock så hade han längre tyglar än det är tillåtet att ha på tävling, men äh, vi vet redan att skritten är hans svaga sida. Galopen är ett säkert kort, han tar i, bär sig rätt och hittarlätt en trevlig form. Aktionen komemr som på beställning. Den ökade tölten från galoppen blev kanon. Även om jag inet pressade honom så värst mycket i riktigt högt tempo. Det är onödigt. Utan filade på kontroll, mjukt tygelontakt samt bärighet bakifrån.
Glitnir kändes verkligen helt underbar. Inget hingstig heller och det hoppas vi håller i sig (peppar peppar). Ska bara prova att rida programmet en gång på bana innan vi tävlar så vi se hur det känns, men det ska nog gå bra. Han frustade nöjt och gick helt avslapnat på lång tygel i skritten på väg hem. Så som det ska vara med andra ord. Han har satt mycke tmuskler också och blir strakare och får bättre kondition. Efetr dne här ridturen på 45 min var han varken flåsig, trött eller svettig. Och då har jag ändå bara ridit honom i drygt en månad. Kom tilbaka från ridturen halv tolv och fick nyheten att Frenja nere hos Ewa på Ängsgården i Laholm fölat, grattis grattis till det lilla stofölet Ewa!
Nu är det verkligen dags att sova!
Efter att jag kom hem från jobbet bar dte raka vägen ut i stallet. Först skulle det ridas. Matilda red Blakkur och jag tog premiärturen på Pärla. Vi red vicklingebackarna och allt var frid och fröjd Inte för att Pärla var särskilt intresserad av att egentlkigen göra dte jag vile, men hon var relativt samarbetsvillig. Men någon tölt var hon inte intresserad av, däremot verkade hon förvånad över att jag faktiskt drev i galoppen och ville att hon skulle ta i. Traven och galoppen var i övrigt jättefina.
På slutet av turen kände jag att hon inte riktigt brydde sig om vad jag ville att n skulel göra. Som tex att stå still när jag sa det, gå fram i det tempo jag ville etc etc. Jag bad Matilda rida lite i förväg och bad Pärla stå still. Nähä, det hade hon ingen lust med. Först började hon trampa och stegra sig. Varpå jag sa ifrån mycket bestämt. Och då flög den lilla damen i luften. Hon bockade och kastade sig och sparkade bakut. Världens krumsprång. Jag lät inte dte bekomma mig nämnvärt utan koncentrerade mig på att få henne att göra dte jag bett henen om från början. Att lyssna på mig och jag kompromissad einte en millimeter. Pärla blev alltmer frustrerad och förbannad och den söta lilla damen var helt plötsligt en förbannad häst på 350 kilo som inte ville samarbeta för fem öre. Hon höll på så i säkert en kvart och gjorde sit tbästa för att få av mig. Hon var löddrig både på halse och huvudet. Så fort hon försökte få av mig var jag rätt hård på henne och visade tydligt att ett sånt beteende inte är okej. Till slut gjorde hon det jag bad henne om, om än inte helt muntert, men iaf så gav hon sig på den punkten och töltade dessutom helt rent iväg. Då hoppade jag av och ledde henne vägen hem.
Det är första gången jag rider en häst som verkligen ville få av mig och gjorde sitt bästa. Men det har varken avskräckt mig elelr något annat. Pärla är inte dum, hon vilel skrämmas och lyckades inte. Vi kommer nog ha några kamper till framöver sen tror jag att hon kommer inse att det inte leder någonvart mer än att det blir väldigt jobbigt för henne. Jag sitter (peppar peppar) där jag sitter och ger mig inte, inte blir jag rädd heller. Det ska verkligen bli roligt att se hur det hela utvecklar sig.
När vi kom hem så tog vi Thori, Vattar, Aradis, Glod och Sorti och löshoppade dem nere på volten. Det är andra gången Thori löshoppas och oj vilken skillnad sen sist! Nu ville han och gjorde sitt bästa. Även om det var tungt och jobbigt för honom (högt tempo och tungt underlag) så hängde han med hela tiden. Vi höll säkert på i nästan en halvtimme med några pauser där hästarna fick pusta, gnaga på gräset i kanterna medans vi gjorde om hindren. Sorti har nog aldrig tidigare blivit löshoppad och jag har sagtd te förr men säger dt igen, är den hästen verkligen en islandshäst? Han påminner mer om en arab än någont annat. Han var dessutom en riktig surgubbe, som sparkade bakut såfort någon av de andra hästarna kom för nära. Aradis, Glod och Vattar pinnade på, gjorde det de skulel och var heta på hindren. Alla tre har god hoppteknik och tycker att det är roligt att hoppa. Dessutom är de väldigt okomplicerade att göra sånt med, de bara hänger med och gör som de ska.
Sen tog jag Glitnir och löslongerade honom på lilla volten. Jag hade tagit med inspänningen och hade tänkt spänna in honom. Men se såg jag atthan faktiskt ick bätter utan. Däremot så ska jag nog longera med gummisnodd någon gång bara för att få honom att söka sig neråt och länga överlinjen även i traven.
Idag började dagen helt fel, jag försov mig och var inte riktigt på hugget på förmiddagen. Hade en hel del att fixa med under dagen och klockan fem skulle jag vara ute i Aspö och lastträna Tyra och Tindra.
Det var jättekul och gick jättebra, lastträna är min grej tror jag. INgen av dem hade egentligen några större problem emd at tänka sig att gå in i transporten även om ingen av dem hade någon lust med det öht från början. Med lite träning på att gå fram och backa så stod de snart i transporten och backade ur och gick in på kommando både med mig och med alla mattar.
Det är roligt när man hittar en teknik som inte är dte minsta våldsam eller otrevlig och som man trivs med som fungerar på hästarna. Att alaltid ge hästarna ett val, göra det man ber om eller inte/strunta i det. Det spelar ju inet mig någon roll om Tindra hellre står på bakbenen och snurrar än går in i transporten. Det blir ju bara mer jobbigt för henne. För när hon väl är i transporten, det är först då hon får vila. Det brukar hästran förstå snabbt. I transporten är det lugnt och behagligt, utanför den får man jobba. Dte är alltid lika roligt och inspirerande att jobba uppe i Aspö. Precis som i Forsmark, med fika och stallprat och en massa skratt.
Väll hemma hade klockan hunnit bli mycket och jag hann bara med glitnir idag på kvällen. Jaghade eventuellt tänkt rida Thori också, men han har fått gå så mycket förra veckan att han fick en vilodag idag.
Jag red Glitnir på skogsvägen och bestämde mig för attd els träna på det som Hreggi sa samt rida ett fyrgångsprogram, hur bra man nu kan göra det på spår rakt fram. Men iaf träna på övergångarna och hålla de tempon som är tänkta (varken min eller Glitnirs favoritsyssla), jag har nämligen hört att kort tempo inte betyder ökad tölt ;)
Glitnir var som en dröm. Positiv och avslappnad men med mycket energi. Det enda som jag saknade var mer mjuk explosiv energi och bakbensaktion i korta tempot i tölt. Men där ville jag helelr inte samla honom och pressa honom, utan "lullade" mest och fokuserade på att få rätt tempo och mjuk tygelkontakt. Traven var perfekt. Rätt tempo med mycket sväv och aktion och en helt okej form. Han kändes som han bar rätt och ryggen sviktade. Bäst hittills tror jag! Skritten var bättre innan både tölten och traven då han klev på mer än han brukar göra, dock så hade han längre tyglar än det är tillåtet att ha på tävling, men äh, vi vet redan att skritten är hans svaga sida. Galopen är ett säkert kort, han tar i, bär sig rätt och hittarlätt en trevlig form. Aktionen komemr som på beställning. Den ökade tölten från galoppen blev kanon. Även om jag inet pressade honom så värst mycket i riktigt högt tempo. Det är onödigt. Utan filade på kontroll, mjukt tygelontakt samt bärighet bakifrån.
Glitnir kändes verkligen helt underbar. Inget hingstig heller och det hoppas vi håller i sig (peppar peppar). Ska bara prova att rida programmet en gång på bana innan vi tävlar så vi se hur det känns, men det ska nog gå bra. Han frustade nöjt och gick helt avslapnat på lång tygel i skritten på väg hem. Så som det ska vara med andra ord. Han har satt mycke tmuskler också och blir strakare och får bättre kondition. Efetr dne här ridturen på 45 min var han varken flåsig, trött eller svettig. Och då har jag ändå bara ridit honom i drygt en månad. Kom tilbaka från ridturen halv tolv och fick nyheten att Frenja nere hos Ewa på Ängsgården i Laholm fölat, grattis grattis till det lilla stofölet Ewa!
Nu är det verkligen dags att sova!
Kommentarer
Trackback
