Sten i hoven! (Ella)
Efter att ha hälsat på uppe i Aspö och kikat på hästar, skvallrat och Fiji-liv och allmänt fikasurr så for jag hem för att fira pappa som fyller år på tisdag.
Klocken blev med andra ord rätt mycket innan jag kom hem och lite innan tio kom jag iväg med Glitnir för att rida. Då var det fortfarande relativt ljust ute, Glitnir kändes pigg och framåt men inte hetsig.
Red och tränade på kort tempo trav och tölt, vilket Glitnir inte var särskilt intresserad av, nejnejnej, slängtrav och ökad tölt är ju mycket roligare! och om han inet får som han vill så var det genast mycket svårare för att hålla den gångart matte bestämt. Usch vad jobbigt med kort tempo.
Iom att vi ska tävla om tre veckor tänkte jag dock att dte kan vara smart att träna lite på momenten som ingår i ett tölt och fyrgångsprogram. Nåja,när dte väl går, så går det hur bra som helst och Glitnir är en fantastisk ridhäst!
När jag skrittade på lite hårdare väg tyckte jag att det lät så konstigt omhonom och att han gick nästan lite orent. Jaha, nu har en sko farit av tänkte jag ochsvor över hovslagarslarv (Sorry Peter!). Betsämd emig föratt rida den korta biten genom skogen, sen hoppa av där dte var lie ljusare och se hur dte såg ut. Nej då, inte hade någon sko farit av, däremot hade stackars Glitnir en knytnävsstor sten i ena bakhoven! Inte nog med det, den gick inte att rubba!
Dte tog mig nästan en halvtimme innan jag äntligen fick stenen att lossna. Men det var ett jäkla bök med hjälp av diverse hjälpmedel och Glitnir var inte helt nöjd med tidsuppehållet. För säkerhetsskull ledde jag sedan Glitnir hem de sista kilometrarna (nåja, lite drygt en var det iaf..) vid halv tolv var vi tilllbaka i stallet.. Jag som hade tänkt rida Thori fick slå det ur hågen och han fick alltså vila idag.
Dimman ligger nu tät över gården och det var nästan spöklikt att vandra hem den sista biten.
Förresten, det går jättebra att kommentera det ni läser här på bloggen, vi blir bara jätteglada om ni som läser lämnar lite spår!
Klocken blev med andra ord rätt mycket innan jag kom hem och lite innan tio kom jag iväg med Glitnir för att rida. Då var det fortfarande relativt ljust ute, Glitnir kändes pigg och framåt men inte hetsig.
Red och tränade på kort tempo trav och tölt, vilket Glitnir inte var särskilt intresserad av, nejnejnej, slängtrav och ökad tölt är ju mycket roligare! och om han inet får som han vill så var det genast mycket svårare för att hålla den gångart matte bestämt. Usch vad jobbigt med kort tempo.
Iom att vi ska tävla om tre veckor tänkte jag dock att dte kan vara smart att träna lite på momenten som ingår i ett tölt och fyrgångsprogram. Nåja,när dte väl går, så går det hur bra som helst och Glitnir är en fantastisk ridhäst!
När jag skrittade på lite hårdare väg tyckte jag att det lät så konstigt omhonom och att han gick nästan lite orent. Jaha, nu har en sko farit av tänkte jag ochsvor över hovslagarslarv (Sorry Peter!). Betsämd emig föratt rida den korta biten genom skogen, sen hoppa av där dte var lie ljusare och se hur dte såg ut. Nej då, inte hade någon sko farit av, däremot hade stackars Glitnir en knytnävsstor sten i ena bakhoven! Inte nog med det, den gick inte att rubba!
Dte tog mig nästan en halvtimme innan jag äntligen fick stenen att lossna. Men det var ett jäkla bök med hjälp av diverse hjälpmedel och Glitnir var inte helt nöjd med tidsuppehållet. För säkerhetsskull ledde jag sedan Glitnir hem de sista kilometrarna (nåja, lite drygt en var det iaf..) vid halv tolv var vi tilllbaka i stallet.. Jag som hade tänkt rida Thori fick slå det ur hågen och han fick alltså vila idag.
Dimman ligger nu tät över gården och det var nästan spöklikt att vandra hem den sista biten.
Förresten, det går jättebra att kommentera det ni läser här på bloggen, vi blir bara jätteglada om ni som läser lämnar lite spår!
Kommentarer
Trackback
