Snäcksjöns Islandshästar

14 maj fölade Aradis. Hon var skyggare än skygg, som alltid.
Ville absolut in i trädgården att äta, men väl där fick hon stress-panik
Slutade tänka, fast vi bara stod där, inte ens nära, så rusade hon rakt ner i sjön och simmade ut, med den nyligen födda fölungen på släp. Han gnäggade och simmade efter. Vi stod och bara gapade! Detta var inte sant, det kunde inte hända. Och ändå skedde det mitt framför våra ögon. Hon vände strax utanför bryggan och sommade tillbaka igen.
Fast då drev vi in henne i stallet, frotterade fölet och lät dem stå inne några timmar.









så blöt hon var, efter simturen.. det första vårdoppet i snäcksjön avklarat

Dan efter, släpptes Aradis återigen in i trädgården, kom lika villigt springande när jag ropade på Glod och henne. Och lika skygg som vanligt, ner till vattnet igen, men nu stannade hon vid kanten och blängde på oss. Sedan lugnade hon sig och tog det lugnare..













avstånd är bra tycker Aradis..

Hon föddes 3 maj på kvällen, närmare bestämt nån gång mellan 18.30 och 22.00
En liten brunblack dam med mycket spring i benen, nyfiken, trygg och livlig.
Glod är lugnet själv och lät mig komma och hälsa på den lilla, medan hon stod och åt kraftfoder.
Namnet kom direkt i huvudet när Björn kom in, efter att ha gått ut för att se till hästarna "Glod har fölat. Det är ett stoföl"
Saga tänkte jag, Saga från Snäcksjön!
Visst låter det vackert?
Se här lite foton på underverket

först från 4 maj på fm efter att hon fötts













Och sedan 10 dagar senare











idag fick hon tokspring i benen och for som en raket i stora cirklar i trädgården. Och jag fick inte med henne på bild, hon var ur bilden innan jkameran hann ta bilden.. hihi :-)
men en bild hanns det med iaf. Väl bekomme

Igår kväll kom inte Aradis föl med hem för att få kraftfoder.
Det var för mörkt för att gå ut och leta i hemhagen, som inte bara är mycket stor utan även svåröverskådlig.
Imorse gick Lennart ut för att leta efter henne. Hon låg död i hagen, 15 m in från staketet.
Det är lite sankt och blött just där, men marken bär.
Vad som kan ha hänt vet vi inte, vi kan bara gissa.
men hon är i alla fall inte längre i livet.

Och hon hade inte ens fått något namn..

Sorg i mitt hjärta

Ack ja denna Aradis, som är så beskyddande mot alla faror. Fölet har man i princip bara kunnat se med kikare och på långt håll, eller bara rumporna på såväl Aradis som fölet.
Men när jag fick höra att Aradis varit  n ä s t a n  inne i stallet, men sedan vänt när hon såg att Lina (=människa) var i stallet så tvärvände hon och stack ut i hagen igen.
Att försöka mota in henne, när hagen är enorm som den här är och man bara är en ensam människa låter sig inte göras. I varje fall inte när man har att göra med en häst som inte vill bli tagen.
Och så var Aradis den första tiden med sitt förra föl också.

Jag måste helt enkelt outsmart her!

Så här gjorde jag;
Jag öppnade porten ut från höförrådet, som ligger vägg i vägg med stallet, ca en halv meter .
När grinden är öppen står den för porten så ingen häst kan förirra sig in dit.
Jag gjorde i ordning kraftfodret, öppnade grinden och ropade på hästarna.
Naturligtvis kom Gwenda och Perla in direkt och jag ställde in dem i deras boxar.
Gick in och ställde mig i höförrådet.
Ropade en gång till och hörde Aradis komma, stod absolut stilla medan hon gick genom grindöppningen, med fölet i släptåg.
Jag gled ut genom porten som stod på glänt
och stängde grinden.
När Aradis fick syn på mig, tvärvände hon för att sticka ut i hagen igen.
Till sin förvåning insåg hon att grinden var stängd!!
Så hon fick vända och gå in i stallet, in i sin box.
Väl därinne åt hon i lugn och ro.
Och jag kunde pilla och klia på fölet.
Och lyfta på svansen, för att få se vad det var för kön på det lilla underverket.
Det är ett STO!!!
2 stoföl av 2 möjliga, mycket ovanligt här på Snäcksjön.. och mycket glädjande också.



lite närmare bild på stofölet
Och vilken tjock och lurvig päls!





det var inte lätt att hålla i Aradis som trampade runt runt och samtidigt med en hand försöka ta bilder på fölet.
Så fort jag släppte henne, så drog hon iväg och så var det bara rumpor återigen..

Igår så bara sprang hon när hon såg mig. Hon och den lilla skrutten (det är fortfarande en den då ingen fått komma närmare så man kan se vad det är) sprang och sprang. Lät Gwenda, Gwendolyn och Perla stå inne så Aradis kunde komma fram och äta ur hinken jag ställt vid utestallet. Men när Björn kom igårkväll hade hon inte ätit.

Idag när jag visslade in hästarna så va Aradis nästan nästan inne i stallet, men när hon såg mig så vände hon och sprang. Kom dock tillbaka och åt sen, men då va jag påväg hem så Malou har nog släppt ut dom andra damerna vid det här laget.

Perla har fått på sig exemtäcket nu när det blivit så varmt, hon behandlas med Ökozon oxå, och hoppas på att hon ska slippa de värsta besvären iår. Hon har inte börjat klia sig än, men mkt knott finns det.

Aradis har fölat mitt i solen.
Fölungen som väl antagligen blir svart (vilken annat färg kan man hoppas på när man har homozygot-svarta Kjarni till farsa och en fux till morsa?) har lång och lurvig päls. Kan vara ett sto, men likaväl en hingst som inte har snoppen nere än. Så liten så liten, när man jämför med jättinnan Gwendolyn..

Jag kunde inte komma nära,
fast jag försökte truga med havrehinken.. och nog var hon hungrig allt.. men men



jag får nöja mig med dessa foton alla i bortgående läge, bakifrån..


men bättre det än inget inte sant? :-)



Underbar dag att föla på.

Jaa, det var dramatik det
Gwenda stod inne på volten och den lilla hade på något outgrundligt vis trillat ner, under den understa brädan i staketet och in i hagen där de andra gick. Och det hände just där det är brant och stenigt och svårgått och trångt.

Det var hysteriskt innan vi fick ihop sto och föl igen. Den andra stona var enormt upphetsade och sprang i full fart fram och tillbaka, Gwenda var minst sagt orolig för sitt föl. Hon har inte lärt sig att vara aktsam om människor och nu hade hon dessutom en guldklimp som betyder mest av allt att värna om, så jag kunde inte hålla henne, utan var tvungen att släppa henne inne i hagen. Hon gick i cirklar runt sitt föl och vaktade henne mot de andra stona.
Matilda och jag var ensamma att försöka lösa det och våra hjärtan hade åkt så högt upp i halsen att det tryckte ihop andningsvägarna.. Vi lyckades till slut, men då var vi båda helt färdiga och upprivna.

Efteråt föll Matilda ihop på sin säng och ville inte prata alls.

Alice skulle trösta och kom in i hennes nya rum, sprang med leriga tassar runt runt på hennes nya vita matta.
Jag trodde att jag skulle få dåndimpen, men sedan kom jag på att jag redan hade fått det, det här var grädde på moset.. Jag satte mig på mattan och skrubbade och skrubbade den och fick bort det mesta.

Jag var så slut att jag bara grät

Inget roligt slut på en annars så underbar dag.

Gwenda fölade 29 februari.Det finns ett skäl till varför våren är en bättre föltid..
Det är bättre väder, det är varmare och det finns färskt gräs som är proteinstinnt!
Sedan Gwenda fölat har det duggat hela tiden! Hela tiden! Dugg dugg dugg dugg.
Gwendolyn, som det lilla stofölet ska heta, har bara kunnat vara ute några timmar åt gången. Det duggar hela tiden och vätan äter sig långsamt in. Efter ett tag börjar hon huttra och måste in igen. Idag var hon ute 4 timmar, sedan var det in i stallet. Där sjönk hon ner på höet och somnade, upp och äta och pladask sover hon på nytt.

Direkt jag såg henne och innan vi visste om det var ett sto eller en hingst sa jag, är det ett sto ska hon heta Gwendolyn. Idag ringde Anneli och utan att veta om vad jag sagt, föreslog hon att fölet skulle heta Gwendolyn. Så sammanstrålade våra tankar än en gång..



Gwendolyn är pigg, livlig, nyfiken och har drive. Inget mjäk där inte.
Imorgon får hon gå ut på nytt och jag hoppas hoppas hoppas på torka och lite vårvärme..



Igår var vet. Janne Persson här (han är ute och "luftar sina kunskaper, man kan inte bara vara pensionerad!") och hjälpte Gwenda, som inte hade släppt efterbörden. Han gav henne både lugnande och hopdragande. Det kändes som hon skulle trilla omkull, (och då gav han henne lugnande som var lagom för en 400-kilos häst och hon väger väl nästan det dubbla) Hon lyckades stå på benen som tur var för mig, som höll i henne...
Med mycket liten hjälp av Janne krystade hon ut efterbörden som var hel. Skönt.

Sedan har vi våra unga casanovor, Ur och Ra, som har vuxit på sig alldeles för mycket och har hoppande hormoner.. De försöker betäcka resp. mammor. Det går alls inte för sig, de måste skiljas åt nu. Så de får nu stå inne ett tag. Det här är inte min vanliga väg att sära på sto och föl, vi brukar göra en långsam avvänjning i vanliga fall. Men dessa unghingstar är lite för försigkomna för att kunna göra det den vägen. Så snart det är möjligt - och efter att Glod och Frostrós åkt - flyttar vi över dem i fållan i hingsthagen och så får de gå där tillsammans med några av hingstarna ett par veckor, innan de släpps ihop med de andra hingstarna.

På torsdag kör Peter Mesch, som har en del av sina hästar här på Snäcksjön medan han förhandlar om ett nytt ställe att arrendera, Glod och Frostrós till Bärby. Hreggi ska träna dem. Frostrós är grundriden hemma, men nu ska hon ridas in färdigt och sedan säljas. Ella säjer att hon är en himla trevlig ridhäst och har bra och rena gångarter och är positiv att rida. Hon blir en bra ridhäst till någon lycklig ägare så småningom.

Glod ska tränas för att ev. visas i augusti. Det känns skönt att det är på gång.

Fast mest talar Hreggi om Vilja, Kjarni-sonen Kolgrimur från Slätterne's dotter, vår Perla frá Bakka är mamma. Hreggi berättar att hon är jättefin, har bra gångarter, (töltar rent från början) och kan bli riktigt bra. Satsa på henne först och främst, råder han.

Så, det var dagens skör, nu väntar film och vila.

Imorgon är en annan dag.

Jaa, inte har väl vintern kommit på riktigt, men halkan och isen på vägen är här iaf.
Nu är det tillfälligt slut på cykelturerna med Alice, hon tjurar lite över det. Det är skönt att få sträcka ut och springa springa springa.. nu får det bli skogspromenader istället.

Hästarna har börjat få hösilage och gå i vinteride.
Gwenda börjar få mage, det är ju inte så många månader kvar till fölning.
Aradis är betydligt rundare, fast hon ska föla ett par månader senare.

Ra hade diarré och vi behandlade honom med Probimin, himla bra och effektivt. Ett par gånger och diarrén torkar upp direkt. Rekommenderas.

Nu har Lina kommit tillbaka till Snäcksjön med Vattar. Eftersom han inte kan gå med ston - Hallå Vattar, Du är ingen hingst!! Det är ingen idé att försöka betäcka, det blir inget av det ändå.. - så går han just nu i mellanhagen. Cristel lånade ut Ofeigur att gå som sällskap. Tills dess unghingstarna kommer tillbaka, då ska Vattar gå med dem i storskogen.

Den där Frostrós.. hon är ibland för smart för sitt eget bästa
Nä vänta nu, det där lät lite väl negativt.. låt mig uttrycka mig lite mer positivt:
Hon är en jättebra el-testare
Finns det inte el på tråden, så går hon bara igenom
Och de 2 trådar som sitter emellan verkstan och stallet har ju ingen el
De används bara som en säkerhet så att inte hästarna när de går i trädgården ska kunna ta sig ut på stallplan
Där står ju lite maskiner och transport och rockard mm

Men nu tyckte Frostrós att det dröjde lite för länge med maten
förberedelserna tog för lång tid
bäst att sätta lite fart på aktiviteterna inne i foderkammaren.

Fast hon fick ingen utdelning av det (tyvärr Frostrós, det gick inte fortare för det) och inte blev jag glad över hennes initiativ-förmåga heller.. konstigt va?!

Annars är allt väl på Snäcksjön
Hästarna kommer när jag visslar
det är bara att gå ut och
vissel vissel
sedan gå in och göra nåt annat, eller ta en kortare cykeltur
när man är tillbaka står hästarna vid grinden och väntar
Behändigt är ordet

Talade med storstadsshoppande Ella och Matilda igår.
New York har tagit dem med hull och hår.
Verkar ha det toppen!

Nu vet jag lösenordet och ordningen är återställd.
Så, alla Snäcksjö-bloggare, nu är det bara att skriva på

Smorde Perla innan hon gick ut
och baddade hennes ögon med Ögontröst-avkok (tack Ewa för receptet)

Vad gör Perla med sina flughuvor?
Äter hon upp dem kanske?

Jag vet inte, men de är som de 10 små negerpojkarna, de försvinner en efter en.
Idag fick hon gå ut, utan huva.

Halloj ni andra som skriver i Snäcksjö-bloggen
jag hittade inte lösenordet, så det har ändrats nu. Hör av er till mig så får ni det nya.
Om det är ett bra eller ej, har jag ingen aning om. Vi får ändra igen, om det är svårt att komma ihåg.

Perla stackarn kliar sig..
Det gick inte att ha henne ute med täcke dygnet runt.
Så nu går hon in på natten och får vila
Hennes juver är ansatt av alla insekter
Idag tvättade jag det med Schampozon och satte på aloe vera före Africa-sprayen
Nu sprayar jag hela henne, innan täcket åker på och sedan över täcket också.

Kära insekter, låt Perla få vara ifred. Det finns andra att ge sig på..

Det har blåst några dagar, men det känns bara skönt.

Ra har haft diarré i samband med Glods fölbrunst. Jag fick probiotika av Cristin som han fick 2 ggr, sen var det bra.
Jag och Olivia tvättade honom en gång till. Satte på silonsalva, denna fantastiska braattha-salva. Den stöter väldigt effektivt ifrån fukt och vätska och skyddar redan utsatta ställen.

Och Du Ella, den här gången var det hur lätt som helst att sätta på grimman.

Ur har inga problem, det är en överlevare av stora mått, vilket måste till med en sån mamma.. say no more ;-)

Eyvi och Elsa kommer upp nån gång nästa vecka och ska titta på fölen (=Ra) och hälsa på lite. Kanske kan Cristin komma nästa fredag-lördag och ultraljuda stona, vi får hoppas. Hon är på kurs på Bärby hela veckan och då är hon ju så näääära, tyckte jag.

Lugna dagar i övrigt