Snäcksjöns Islandshästar

Jaa, det var dramatik det
Gwenda stod inne på volten och den lilla hade på något outgrundligt vis trillat ner, under den understa brädan i staketet och in i hagen där de andra gick. Och det hände just där det är brant och stenigt och svårgått och trångt.

Det var hysteriskt innan vi fick ihop sto och föl igen. Den andra stona var enormt upphetsade och sprang i full fart fram och tillbaka, Gwenda var minst sagt orolig för sitt föl. Hon har inte lärt sig att vara aktsam om människor och nu hade hon dessutom en guldklimp som betyder mest av allt att värna om, så jag kunde inte hålla henne, utan var tvungen att släppa henne inne i hagen. Hon gick i cirklar runt sitt föl och vaktade henne mot de andra stona.
Matilda och jag var ensamma att försöka lösa det och våra hjärtan hade åkt så högt upp i halsen att det tryckte ihop andningsvägarna.. Vi lyckades till slut, men då var vi båda helt färdiga och upprivna.

Efteråt föll Matilda ihop på sin säng och ville inte prata alls.

Alice skulle trösta och kom in i hennes nya rum, sprang med leriga tassar runt runt på hennes nya vita matta.
Jag trodde att jag skulle få dåndimpen, men sedan kom jag på att jag redan hade fått det, det här var grädde på moset.. Jag satte mig på mattan och skrubbade och skrubbade den och fick bort det mesta.

Jag var så slut att jag bara grät

Inget roligt slut på en annars så underbar dag.